Hjulen går för högvarv inom arbetslivet. Många chefer arbetar på högvarv med de tillstånd detta får som följd. Och det går bra för de flesta företag jag möter i min vardag vilket är glädjande. Som alltid finns det två sidor av myntet. På baksidan finns det förmodligen vanligaste problemet; upplevelsen av brist på tid. Visst, det går att säga att alla har lika mycket tid till sitt förfogande osv. Ändå kvarstår faktum; Chefer och medarbetare upplever ofta att det inte finns tillräckligt med tid för att göra det de ska göra. Vad är vägar framåt ur en sådan situation kan man fråga sig. Personligen menar jag att skapa tidsutrymme för reflektion och långsiktig utveckling, är en förutsättning för att kunna göra förändringar som skapar generellt bättre tidsutrymme. Fast vem har tid att ägna sig åt reflektion när det finns så många bränder att släcka. Paradox.
I det korta perspektivet kan det finnas goda skäl att prioritera bort tid för långsiktigt tänkande och undersökande av organisationssystemets funktioner. Fast om det långa perspektivet prioriterats bort under sex månader, ett år, två år…så tänds varningslampan för systemfel.
Reflektionsfrågor: Beror tidsbrist på inbyggda systemfel eller/och på andra faktorer? Vad händer om vi inte sätter av tillräckligt med tid för reflektion och långsiktig utveckling?
/Fredrik Langborg
Skriv kommentar