Större organisationer fylls ofta av en mängd regler, rutiner och policydokument. Det går att förstå att en ledningen vill ha ordning och reda i verksamheten. Minustecken är när avsikten med regler är att skapa total likformighet. Sådana intentioner hindrar flexibilitet, kreativitet och utveckling ”utanför boxen”. Tecken på inflexibla system kan framkomma i en kommentar som ”Om du får göra detta så måste alla få göra så. Tyvärr.”. Inga undantag. Inga speciallösningar. Motivation ned. Och jag undrar: Vad är det som säger att alla måste få en möjlighet bara för att en medarbetare fått det? Idén om millimeterrättvisa leder till en sämre verksamhet, där många behov inte kan tillvaratas. Rätta mig om du tycker att jag har fel.
För att locka talanger till verksamheten krävs regler som utformas på ett sådant sätt att utrymme skapas för att möta varierande behov, värderingar och önskemål. Verksamheter som med hela handen signalerar att medarbetarna ska ordna in sig i ledet, sållar bort en hel del kompetenta medarbetare. De söker sig till nya jaktmarker där de kan få utlopp för sin kompetens och skapa värde.
Ett konkret exempel är lönesystem. Medarbetaren skulle kunna få välja den lönemodell som passar personlighet, risknivå och livssituation. Högre fast lön. Bara provision. Lägre fast lön plus provision. Det är upp till dig att välja lönemodell inför nästa år! Möjligheter till skräddarsydda lösningar bör varje verksamhet vara öppna för om de vill behålla och locka värdefull kompetens även i framtiden.
Reflektion: Hur väl skräddarsys lösningar för medarbetarna i den verksamhet där du verkar?
/Fredrik Langborg
