Inget parti i Sverige vill avskaffa offentlig finansiering av vården. Däremot finns det olika uppfattningar om det även är offentligt ägda verksamheter eller privata som ska utföra vården. Den debatten är lite konstig, tycker jag, eftersom det är privata aktörer som levererar all utrustning och alla läkemedel till sjukhus och vårdcentraler. Så offentlig vård är helt beroende av privata aktörers uppfinningsrikedom i syfte att lösa människors vårdbehov.
Jag frågar mig: Hur är det möjligt att en privat vårdgivare med ett fett avkastningskrav till aktieägarna kan driva en effektivare verksamhet än en offentlig? Jo, en privat aktör är tvungen effektivisera sin verksamhet, och skapa arbetsformer som gör verksamheten lönsam. Annars får de ta ner skylten. Och i en privat verksamhet frigörs lust och kreativitet är själv bygga verksamheten efter egna idéer. I teorin borde en offentlig aktör kunna bli effektivare eftersom de inte har avkastningskrav, på låt säga 10 %, hängande över sig. Men eftersom en offentlig aktör ofta har inte samma förändringstryck på sig som en privat, så minskas effektiviteten.
Mitt eget tänkande präglas av både och. D v s låt det finnas många olika typer av aktörer i vården för att skapa kreativa och patientvänliga lösningar. Även stiftelser och ideella aktörer bör vara välkomna att erbjuda lösningar på människors behov. Läs mer i den intressanta artikeln i dagens Fokus om “Vårdmästarna”.
För övrigt anser jag att svensk äldrevård borde finansieras med en statlig “äldrepeng” så att äldrevård blev en intäktskälla för kommunerna istället för som idag, en tung kostnad i den kommunala budgeten. Kommuner skulle med en “äldrepeng” fajtas om att bli den bästa kommunen att åldras i.
Reflektion: Hur lätt är det att få prata med eller träffa en läkare där du bor? Vad kan förbättras?
Trevlig helg!
Fredrik Langborg
