Det är skillnad på coaching, rådgivning och peppning. Rådgivning är att ge lösningar och förslag utifrån egna erfarenheter och idéer. Peppning att tillföra motivation och agerande genom glada och stödjande hejarrop. Coaching handlar om att ställa frågor med potential att förändra tänkande, kännande och görande. Och en avgörande utgångspunkt, för framgångsrik coaching, är att den som blir coachad äger sina egna problem och utmaningar. Inte coachen.
Den som blir coachad ska göra allt arbete med att finna vägar framåt utifrån de frågor som han/hon får av coachen. En inre process skapas där lärandet har potential att bli genomgripande. Starka “aha-upplevelser” kan skapas.
I situationer då coaching blir tungt och strävsamt för coachen kan en anledning vara att coachen tagit över ansvaret för problemet/utmaningen. Coachen försöker skapa lösningar istället för att ställa kraftfulla frågor. Konsekvensen av att ta över ansvaret blir att coachen abdikerar från coachrollen och istället förvandlas till kollega, kompis, rådgivare, peppare eller diskussionspartner. Den coachade får ut mycket mindre av samtalet än vad som är möjligt.
När jag gick i skolan kommer jag ihåg hur vi ofta lekte med de stora, bruna och tunga “medicinbollarna” innan gymnastiken startade. Om vi för en stund liknar den coachades problem/utmaning vid en medicinboll är placeringen av bollen avgörande för coachingens framgång och coachens välmående. Jag menar att det är den coachade som alltid ska ha medicinbollen i sitt knä. Och ta ansvar för att den förvandlas till något annat.
Reflektion: Vilka är dina styrkor i coachrollen? Vilka fallgropar har du som hindrar effektiv coaching? Vem håller i “medicinbollen” i de situationer där du coachar? Hur skickliga är cheferna som coacher i den verksamhet där du verkar?
/Fredrik Langborg
