Jag förespråkar en mängd olika former för huvudmannaskap i skolan. Genom att släppa lös lärarnas initiativkraft och kreativitet finns potential för en skolverksamhet som fungerar i en ny tid. Självklart ska det finnas ett gemensamt ramverk med regler och mål för alla skolor i Sverige. När ramarna är fastlagda och alla aktörer får konkurrera på lika villkor, är jag övertygad om att att både elever, deras föräldrar, lärarna och samhället i stort blir vinnare.
Att ideologiskt låsa fast sig i att en verksamhet endast mår bra av en typ av huvudmannaskap (t ex enbart kommunal skola) gynnar inte samhället menar jag. En typ av huvudmannskap minskar möjligheterna till kreativa arbetssätt och utveckling av verksamheten. Verksamheten riskerar att blir enkelspårig. Varje verksamhet mår bra att ett visst omvärdstryck (konkurrens och andra omvärldsförändringar) som gör att den måste förbättra sig. Tex: om elverna inte är nöjda så kan de byta skola. Omvärldstryck stimulerar idéer som minskar adminsitrativa kostnader, utveckling avett modernt ledarskap för att behålla duktiga lärare och ökar fokus på att utveckla pedagogik – som gör att eleverna enklare kan lära sig. Kort sagt: Omvärldstryck säkerställer att verksamheten inte kan köra på i gamla hjulspår.
I övrigt tycker jag att det är för mycket fokus på kunskap (läs “korvstoppning”) i dagens skoldebatt. De bör vara bättre balans mellan mängden kunskap och formerna för hur lärande bedrivs. Här finns mycket att göra!
Reflektion: Vilket omvärdstryck har skolan idag? Kan elever lätt välja en ny skola om de inte är nöjda med undervisningen där du bor?
/Fredrik Langborg
