I dagens Fokus ger biologen James Lovelock sin utmanande tanke att vi kan glömma hållbar utveckling. Att det har gått för långt och att 23 % av alla koldioxidutsläpp kommer från människans utandning (!). Han pekar på att det är mängden människor på jordklotet som är det stora problemet. Och att det är fåfänga försök vi håller på med när vi pratar om hållbar utveckling. Hans konkreta råd är bla att satsa stort på kärnkraft som är koldioxidfri. Detta är hårdsmält för miljörörelsen som haft Lovelock som guru sedan han lanserade sin Gaia-teori.
Från min utgångspunkt kan artikeln bidra till att fler överger en ensidig uppmärksamhet på människor, relationer, maktspel, kärlek, finanskris etc som jag menar dominerar vår samhällsdebatt och vardagsliv. Istället bör fler människor också ta in ökad medvetenhet om ”livets infrastruktur”, dvs på ekosystemens värde för mänskligheten och kopplingarna till människan. Det räcker inte att sortera mjölkpaketen. Sannolikt kommer betydligt större livsstilsförändringar att krävas, inom bara några decennier. Och med ökad medvetenhet om detta kan vi hantera de utmaningar vi som mänsklighet står inför.
Reflektera: Hur nyfiken är du på ekosystem och dess relation till människan? Vad tänker du Lovelocks uppfattning om var jorden är på väg? Vad tänker du om behov av livsstilsförändringar för att klara av klimatkrisen?
7 kommentarer
lördag, 7 mars, 2009 kl 3:59
Att mänsklig andning skulle stå för 23% av brottoinflödet av koldioxid har jag lite svårt att tro.
Låt oss räkna lite på det.
Ungefärligt mänskligt årligt utsläpp av koldioxid: 30 GTon/år. Det är 30 000 000 000 000 kg/år koldioxid. Koldioxid består viktmässigt av 12g/44g = 27% kol. 23% av det blir ca 1900 MTon. Fördela det på 7 000 000 000 människor och 365 dagar så blir det motsvarande 730 gram kol per person och dygn.
Detta betyuder alltså betyder att vi måste äta i genomsnitt 730 gram kol per person och dag för att nå upp till den siffran. Det känns orimligt högt då en full måltid för någon i en väst-civilisation inte överstiger 500 gram utan att man blir rätt mätt.
Vikt-andelen kol i torra kolhydrater är ca 50%… så för att 23% skall stämma måste vi klämma i oss minst 1.5 kg kolhydrater per person och dygn, jämnt fördelat över hela planeten. Vi vet att detta inte stämmer eftersom många äter mycket mindre än så, speciellt människor i svältande områden, samt barn, vilka utgör en stor del av befolkningen.
Det går bara inte ihop. Jag kan tänka mig en siffra som ligger ned mot 0.5-5% bruttoandel från mänsklig andning… men 25% går inte ihop.
Och dessutom har vi då det faktum att detta är bruttoutsläpp. All kol vi äter kommer ursprungligen från atmosfären. Vilket gör att andningens nettoutsläpp är noll.
lördag, 7 mars, 2009 kl 4:03
Skrivfel: ”…men 23% går inte ihop” skall det vara på slutet.
lördag, 7 mars, 2009 kl 21:17
Sifforna ska kritiskt granskas givetvis. Jag har själv inte kompetens att göra beräkningarna. Däremot tycker jag det är intressant att bli utmanad i mina föreställningar kopplat till hållbarhetsfrågan.
Och mängden människor på jordklotet som bara ökar och ökar är en stark bidragsfaktor till de klimat och miljöproblem vi har genom den konsumtion som vi har, speciellt i de rika länderna. Lösningar på detta är utmanande att finna.
lördag, 7 mars, 2009 kl 21:52
Som svar på din fråga: Vad tänker du om behov av livsstilsförändringar för att klara av klimatkrisen?
Saken är den att vad vi i västvärlden gör kommer att ha liten betydelse. Det stora ”problemet” just nu är att Indien och Kina, världens mest folkrika länder nu står inför att kunna ge sina medborgare kraftigt höjd levnadsstandard. De kommer att genomgå en livsstilsförändring där de mer rör sig mot det som vi idag anser vara självklart, som att exempelvis ha elektricitet 24/7. Hur skall du få stopp på dem? Säga åt dem ”NEJ!!! Ni får inte!”. Om du inte visste vad ”Far åt pipsvängen!” heter på Hindi och Mandarin lär du bli det varse illa kvickt.
Miljörörslesens patentlösning på alla problem är skam och skuld… vi skall känna oss som skurkar för att vi konsumerar, enligt gammal kristen tradition. Det som de vägar erkänna är att de absolut största vinsterna står att vinna i att ändra produktionen… som exempelvis att byta kol mot kärnkraft. Kärnkraft är en ung teknik… lite dryga 50 år gammal och långt ifrån färdigutvecklad. Det är det mest konkurrenskraftiga vi har.
Så fråga är om det ens är lönt att ändra vår konsumtion särskiltmycket eller om det gäller att hänga med i svängarna på produktionsidan mist lika mycket också?
lördag, 7 mars, 2009 kl 22:11
Åh… och vad gäller beräkningarna så är de enkla att göra:
Mängden utläppt koldioxid per år fås från öppna källor: 30 Gigaton per år.
Viktdelen kol i koldioxid. Koldioxid består av en kolatom och två syreatomer. 1 mol kolatomer väger ca 12 gram. 1 mol syreatomer väger ca 16 gram. Så 1 mol koldioxid väger ca 44 gram (1 * 12 + 2 * 16). Andelen kol är alltså 12 gram delat med 44 gram = 3 / 11 ~ 27%. Detta är högstadiekemi samt uppgifter från öppna källor.
Resten är trivialt: 23% av 27% av 30 Gigaton per år är 1.9 Gigaton per år.
1.9 Gigaton per år fördelat på 7 miljarder människor och 365 dagar per år är 730 gram per person och dag.
Viktandelen kol i kolhydrater är lite lurigare… där gick jag på Wikipedia-påståendet att den generella formeln för polysaccarider (stärkelse och liknande) är (C6H10O5)X. Molvikterna för kol, väte och syre är 12g, 1g och 16g, vilket ger en viktandel för kol på ca 50%. (12 * 5) / (12 * 5 + 1 * 10 + 16 * 5) ~ 0.5 = 50%
lördag, 7 mars, 2009 kl 22:20
Skrivfel igen… 12 * 6 skall det vara.
lördag, 14 mars, 2009 kl 18:11
Utsläppen av koldioxid är en sida av saken. Att människan breder ut sig över fler landområden, har en konsumtion som underminerar ekosystemen – tex att djurarter försvinner i snabb takt är möjligen ett ännu större problem menar jag. Frågan är vad en rimlig livsstil är ur ett globalt perspektiv, som en människa på detta jordklot med dagens produktionssystem. Och mycket intressant är frågan vad vi kan göra för att skapa miljömässigt hållbar konsumtion.