Livet kan väl inte handla om att tjäna mest pengar eller ha flest och bästa prylarna, eller? Denna typ av värderingar tror jag ironiskt nog, är ett stort hot mot marknadsekonomin. Jag tror inte världen har råd att styras av den typen av enkel livssyn när världen har skriande behov att lösa många olika typer av frågor. Finanskrisen är en konsekvens av att en värderingskultur gått till överdrift och kollapsat. På lång sikt tror jag att ”penga-sugs-kulturen” kommer reduceras betydligt, inget är dock givet på kortare sikt.

Överdrivet sug efter pengar på individnivå är en viktig bidragsfaktor till finanskollapsen. Vi ser ett system gå ned på knä som bygger på att medarbetare och framförallt chefer, kan tjäna offantliga summor pengar på att ta stora risker med andras pengar och/eller sälja krediter till människor som egentligen inte har råd.

Och verksamheter som ständigt ökar sina kortsiktiga vinstkrav stimulerar bla till släpphänt finansiell riskhantering, dåliga miljöbeslut och överdriven press på medarbetare och leverantörer. Bonustänkandet som ofta byggs in för att lyckas med vinstkraven grundar sig på en vald sanning om att människor anstränger sig mer och gör ett bättre jobb om de får bonus. Argument som också hörs är att bonus behövs för att behålla ”spetskompetens” (som tex VD och ledningsgrupp på Lehman Brothers…eller?) . Rätt människor drivs istället av helt andra saker än att tjäna stora summor pengar. Som att exempelvis skapa något vettigt och fantastiskt för kunder, samhälle och världen.

Jag undrar också hur bonussystemen ser ut i bolag med starka ägare som IKEA och HM. Min gissning är att – om de finns – är rätt modesta. Däremot i bolag med svaga ägare kan tjänstemännen skapa en egen bonuskultur (t ex som Skandia råkade ut för). En sådan bonus och släpphänt riskhanteringskultur är förödande för alla som tror på marknadsekonomi. Det gör nämligen jag i kombination med vettiga regleringar. Och framförallt i kombination med vettiga värderingar.

Reflektion: Vilka värden behöver världen? Vilka värden vill du bidra till genom ditt arbete?

Det pekar på en stor kris i det ekonomiska systemet, inte bara en djup svacka i konjunkturen. Storlek och konsekvenser är inte överblickbara i detta läge mer än att krisen sprider sig snabbt. Och frågan är om det räcker att världens riksbanker pumpar in miljoners miljarder i systemet för att rädda det. Eller om det är så att det är själva grunden som systemet vilar på som måste göras om. Ett system som bygger på oändlig materiell expansion där jorden utarmas på resurser och där fastigheter uppvärderas med 20 % per år kommer inte att hålla i längden. Kanske är det en tydlig början på det sönderfallet som vi bevittnar just nu. Jag tror inte nödvändigtvis världens ledare håller med mig. De kommer förmodligen göra allt som står i deras makt för att skapa likviditet i systemet (det gör de redan), prata lugnande med befolkningen för att de inte ska ta ut sina pengar från bankerna (det gör de också), höja insättningsgarantin (dagens åtgärd i Sverige) och på olika sätt stimulera fortsatt och ökad konsumtion. Det jag spekulerar i är om det är så stora obalanser i det globala ekonomiska och ekologiska systemet att dessa åtgärder inte kommer att räcka. Då känns det läskigt. Och samtidigt finns möjligheter att börja fundera på vilket system vi vill ha. Förslagsvis behövs mycket frihet (som vi har idag) samtidigt som vissa saker ska regleras betydligt hårdare (att förstöra miljö/ekosystem och människors hälsa ska inte vara lönsamt). Om värderingsförändringar sker där ”suget efter saker” minskar och vi istället bygger verksamheter som skapar hälsa och hållbarhet – då har världen en ljus framtid. I en sådan framtid arbetar verksamheter med att skapa verkliga värden och inte fiktiva värden som tex snabbt ökande fastighetspriser.

Reflektion: Vad är verkliga värden för dig? Vad är fiktiva värden i verksamheter? Vilket ledarskap krävs i tider som dessa? Hur kan hållbar tillväxt ske i en verksamhet?

Riksgälden lånar ut 60 mdr kronor till svenska banker. Och alla med makt manar till lugn. Så länge människor inte börjar att ”rädda det som räddas kan” och göra panikförsäljningar kan systemet hålla ihop. Eller?

Kanske har vi under september bevittnat det som i framtiden ses som inledningen till en rejäl omstöpning av det ekonomiska systemet som vi känner det idag. Och i en sådan situation bör människan fundera på hur hon vill ha det. Vad är värde och vad är inte värde i livet? Vad vill vi skapa för typ av värld? För livets värde kan väl inte bygga på att konsumera mer, eller? I denna kris finns potential för värderingsskifte i större skala.

Reflektion: Vilka möjligheter kan denna kris skapa för individer, verksamheter och världen? Vad är det som är i obalans i det ekonomiska systemet enligt din uppfattning?